Sju vilda ”tokor” på vift — Smålandsresan 2010
Torsdag
Ja, jag kallar oss tokor för visst är det väl ett visst mått av galenhet när vi reser genom halva Sverige för att handla sticklingar av dessa alldeles fantastiska blommor som kallas pelargoner.
Många som ännu inte har fastnat i ”träsket” tycker att en pelargon är en pelargon, röd och alldaglig. Möjligtvis vet de att det finns en rosa variant som kallas Mårbacka. Men ack så fel de har. De skulle bara veta så många skönheter det finns!
I samband med Kristi Himmelsfärdhelgen packade vi in oss i två större bilar (vans). Vi skulle ju inte ha så mycket packning med oss, för vi måste ju få rum med våra nyförvärv på hemresan. Lite packning var det ja, men småplastpåsar och stora plastpåsar om vi skulle vara tvungna att ta bort krukorna pga platsbrist på hemresan. Ja, även speciella blombackar som går att stapla på varandra fanns med i den ena bilen.
Så var vi då äntligen på väg till årets höjdpunkt. Åtminstonde en av dem.
Första stopp var vid Brahehus för att inhandla lite att äta. Vi tänkte först äta inne på restaurangen men efter en snabb överläggning valde vi att handla lite ätbart inne på ”macken” istället. Vi ville ju komma fram!!! Den här gången kom vi iväg som vi skulle till skillnad mot i fjol. Men det är en annan historia! Som sagt iväg kom vi. På med gps:erna i båda bilarna. Nu måste vi ju ändå hamna rätt, trodde vi ja! Båda två, av olika fabrikat, visade oss till samma, men fel plats! Nåväl, efter att vi frågat lokalbefolkningen och farit lite hit och dit så kom vi då äntligen fram till ett kallt, gråmulet och regningt Ekebackens konferens. Vi hade en fin utsikt mot en stor tjärn eller var det en liten sjö, från våra rum som var fräscha och fina. En av oss hade bokat enkelrum men vi andra valde att dela rum två och två. Vi hade våra rum intill varandra utom hon som sov i enkelrummet, hon fick tyvärr sitt rum på andra sidan hotellet. Inte långt ifrån oss andra men ändå…Vi hade konferensanläggningen för oss själva nästan hela tiden.
När vi hade installerat oss på våra rum och kände oss klara med det så startade Emma upp ett bildspel och då fick vi ju ännu mer inspiration till ev inköp.
Som om det skulle behövas! Kan man säga att ”snålvattnet” rinner när man ser vackra pelargoner, då gjorde det nog det på oss alla. Jag skulle vilja säga att den ena dreglade nog mer än den andra!
På kvällen åt vi en god middag och möttes av mycket trevlig och väldigt serviceminded personal! Dagen avslutade vi med lite ”surr” i ”vårt” allrum och kröp till kojs runt midnatt. Vi skulle ju orka gå upp skapligt tidigt på fredagmorgon för att åka till Karin och senare till Monica.
Fredag
Efter frukost bar det då iväg till Karin. En hel del fint hade hon till försäljning men även mycket fint som vi ville köpa men som vi bara fick tråna efter för det skulle hon ha till försäljning vid ett senare tillfälle. Men jag tror att vi alla hade med oss något därifrån ändå. Nu var de första kassarna packade i bilarna och färden gick vidare till Odensjö och Monica. Hade vi haft något vilt i blicken tidigare, så var det nog än värre nu! Monica, alltid lika tillmötesgående, släppte in oss i sina växthus. Och det var ju som att släppa in barn i en godisbutik. Vill ha, vill ha… Mycket fint fanns det En i vårt tycke alldeles fantastisk äggskalspelargon som ännu inte var namngiven eller släppt fick vi, MPV, namnge. Vad den fick för namn? Odensjö Lykke, tyckte vi passade bra och så fick det bli. Monica var snäll vi fick alla med oss en stickling av ovan nämnda pelargon. Tyvärr, har jag hört, så är det flera av dessa sticklingar som inte gick till sig. Inte min heller. Efter nå’n timme hade vi handlat färdigt. Lyckliga och glada ”stuvade” vi in ytterligare kassar i bilarna. Kan det va’ bättre än så här?! Väl ”hemma” gick vi igenom våra påsar och skrev ned alla pelargoner som vi köpt. Tanken var att vi skulle göra en sammanställning av det vi hade köpt för att se hur många nya pelargoner vi hade med oss hem. Ännu en dag var snart till ända men innan den var riktigt slut så var det även denna kväll mys, ”surr”och tjejdans i ”vårt” allrum. Den här kvällen fastställdes även namnet på en av Emma’s pelargoner. Den fick namnet ”Mumsmums”. Hur namnet kom till, det är också en annan historia.
Lördag
Så var vi på resans tredje dag. Denna dag skulle vi åka ner till Flädergården i skåne. På vägen ner gjorde vi ett stopp på den lilla handelsträdgården Örtagården. När vi kom dit trodde vi först att det var stängt men innehavaren stod ute på gården och försäkrade oss att det var öppet och hälsade oss välkomna. Han visade oss runt i trädgården och vi fick se den ena fantastiska växten efter den andra. Bl a en randig vitsippa och en fantastisk kalla som jag tror hette askalla. Efter rundturen i trädgården, var det dags för växthuset. Där fanns många olika chilisorter och allehanda kryddväxter. Så blev det dags att ställa in en del fyllda kassar i bilarna igen. Vi åkte vidare och stannade efter vägen, på parkeringen vid grottorna där Ronja rövardotter spelades in, för att äta vår medhavda lunch som konferensanläggningens personal hade fixat så bra till oss. Gråväder som det var även denna dag, så ställdes bilarna med ”skuffluckorna” som tak. Ifall regnet skulle komma. Så bar det då av för att åka sista biten ner till de vänliga Anna-Maria och Roy på Flädergården. Nu fanns det inte bara nå’t vilt i våra ögon nu hade vi nästan en manisk blick. På väg in till växthuset mötte vi en journalist från en skånsk tidning som intervjuade oss. Väl inne i växthuset visste vi att nu skulle det finnas mycket att välja på. Våra varukassar fylldes en efter en. Många inköp blev det för oss. Både sticklingar, gödningsmeddel och blompinnar. När vi skulle gå till bilarna med våra kassar så mötte vi en kvinna som jag inte minns namnet på. Kan det ha varit Sonja? Hur som helst så hade hon i sin bil jättemånga sticklingar av vildar. Många inköp blev det även där. -Den där har inte jag, den har inte du, den behöver inte jag men du behöver nog den, var kommentarer som fälldes. Efter denna eftermiddag var vi om möjligt ännu mer nöjda och glada och styrde vår kosa ”hemmåt”. Varför ändra ett vinnande koncept?! Vi avslutade även denna kväll som de två tidigare.
Söndag
Så var vi då inne på resans sista dag. Vart har denna helg tagit vägen! Efter frukost ser vi till att packa alla våra saker, märka våra kassar och försöka packa bilarna på allra bästa sätt, för vi hade ju ett stopp kvar på hemvägen. Om jag säger så här: Gott om plats, var det ont om! Nu var färdriktningen inställd till Görel och hennes vildar. Hos Görel fick vi börja med en tipspromenad runt i trädgården och därefter fika med frågesport om pelargoner. För varje rätt svar förärades vi en stickling. Efter dessa trevligheter så var det åter dags att ta på sig spenderbyxorna. Behöver jag säga att det blev en och annan kasse här också?! Eftersom det nu inte var så mycket plats över att packa på, så började vi att knyta snören från sida till sida i bilen. På snörena hade vi tänkt att hänga kassar, men vi insåg risken innan det var försent, att snöret kunde gå av och då kan det nästan ha blivit katastrof. För tänk om sticklingarna som fanns under hade krossats! Vi plockade i stället om i kassarna, packade ihop lite mer, ställde sticklingar i dörrfickorna, under benen, satt och höll dem hela vägen hem, det fanns nog pelargoner överallt där det gick att få ner en pelargon . Ett är i alla fall säkert, vi har inte fått med oss många till hem. Hem ja, hem kom vi euforiska men trötta! Det var en helg som försvann i ett rasande tempo. Trots småregnigt och gråmulet väder hela helgen så har den kamratliga andan i gänget som åkte varit som det bästa högtryck man kan tänka sig! Tack tjejer! För er som tycker att vi är tokor som åker så som vi ha gjort så glömde jag nämna att en av oss hade t o m frösådden med sig! Den kunde inte lämnas hemma, för tänk om det skulle börja gro! Det gjorde den och där stod vi allihop och tittade på de små skötebarnen. Lite galet?! Ja,men ack så härligt!
Snurran / Maria Brolén