För lite drygt ett år sedan rekryterades jag till Mälardalens Pelargon Vänner av min goda vän Helen Jansson. Hon och några till skulle starta en lokal pelargonförening och värvade nu medlemmar Tyckte väl att det var OK att bli medlem i denna förening trots att jag var skeptiskt till själva blomman som denna förening bildades krig. Pelargoner har ju inte direkt varit min favoritblomma tidigare. Något man köpte på ICA 4 för 100 spänn på våren och kastade dom till hösten. Nu måste jag väl tillstå att jag övervintrat några av dessa också, men mest av misstag eller att dom rackarna inte velat dött när vintern kom. Jag minns några vintrar som var milda då hade jag blommande pelargoner och julgran samtidigt på min balkong, (har en inglasad balkong)rätt effektfullt måste jag tillstå. Jag har alltid gillat blommar men mest Hoyor och lite annat smått och gått så därför var jag redan lite inne på det här med blommor som har olika namn, men att det fanns namnade pelargoner hade jag inte någon aning om. Men ,men tänkte jag ska väl ge detta en chans också, och i samma stund som den tanken kom blev jag alltså fast i pelargonträsket 🙂
En helg i maj skulle det säljas sticklingar på torget. En kall regning och blåsig dag begav jag mig till torget för att titta på dessa “underverk”. Mediokert tyckte jag då, dom såg ju inte mycket ut för världen där dom stod i snålblåsten och kurade. Till slut köpte jag en Vit Rosen, det var den enda som blommade så jag kunde se hur den såg ut och en P.x Fraganse bara för att jag tyckte den luktade gott (numer stor som en buske, och en av mina favoriter) Väl hemma med dessa underverk tyckte jag att nu är det lika bra att göra detta grundligt, så jag ringde Helen och hon kom över till mig för att hjälpa mig plantera dessa två stackars sticklingarna efter konstens alla regler. P-jord, och First Aid “ Provado” var ett måste förstod jag på en gång. Sen gick jag varje morgon och kikade dom, och dom växte och dom blommade och dom växte lite till , underbart och ja ni vet hur det är…. Någon helg senare var det Pelargonträff hos Emma och av någon konstig anledning tyckte jag att det här skulle bli JÄTTE ROLIGT. (nu borde jag ha börjat ana oråd) Tänkte inte alls köpa nåt men OM jag skulle köpa så var det max 1eller 2. När jag åkte därifrån hade jag med mig 17 st. (vad hände????) Pelargon frossan hade intagit min kropp. Om jag gör någon form av återblick på det senaste året , så var det nog här som jag blev pelargon missbrukare. Sen har det bara rullat på träff efter träff mer och mer pelargoner, tills en dag när jag plötsligt insåg att jag är beroende. Nu uppstod helt plötsligt ett annan problem det fanns helt enkelt ingen mer plats att ställa dom. Fullt på hyllorna, fullt på golvet och fullt i taket. (hängisar) Panik vad gör jag nu?????????????????????????????????????????????? Då kom jag på, jag har ju min mammas balkong, jippie. Hon bor på Resmilans servicehus och går med rullator så han kan ju inte ens gå ut på sin balkong. Alltså där står en hel balkong outnyttjad, så dumt, det måste jag råda bot på. Så där en tio, tolv resor senare till Resmilan så står balkong. Hon nu går hon varje morgon och tittar ut genom fönstret och tittar vilka som blommar och vilka som har gula blad som jag borde komma och ta bort. Nu mer åker jag till henne dubbelt så många gånger som annars. Säg inget annat än att blommor förenar. Min mamma har fått en ny mening i sitt liv (pelargonvakt).
Min son har ännu inte riktigt förstått det fina med att få äran att vattna mina pelargoner på semestern , men det kommer.
En sak till som dessa fantastiska blommor fört med sig är att jag fått så många nya goa glada och härliga vänner som jag lärt känna under mitt första pelargon år. Jag hade också turen att få lära känna några av er lite närmare när vi gjorde vår första gemensamma pelargon resa till Småland. Det var helt enkelt FANTASTISKT. Jag har inte haft så kul på år och dag. Ser redan fram emot nästa resa. Hoppas vi blir många som åker då. Sammanfattningsvis vill jag bara säga att jag ångrar inte en dag att jag blev medlem i vår fantastiska förening. Och tack Helen för att du värvade mig J.
Kramar från // Gunilla / Katla