FÖRÄDLING AV PELARGONER
Växtförädling är motsvarighetent till avel vad gäller växter. Människan har sysslat med växtförädling sedan urminnes tider, genom att välja ut exemplar med önskade egenskaper och föröka dessa. Vid varje ny växtgeneration sker en omkombination av arvsanlag vid bildandet av könsceller. Arvsanlagen består av mindre bitar som kallas gener. Växtförädling baserar sig på genetisk variation och urval av de bästa individerna. Dessa två faktorer är viktiga i växtförädlingen. Växtförädling är forskning, vars mål är att känna till variationen på de ärftliga egenskaperna. Variationen hos växtens egenskaper påverkas av växtens arvsmassa eller generna och omgivningen. En del egenskaper styrs av en enda gen och en del egenskaper styrs av flera gener samtidigt. Som ett resultat av växtförädling uppstår en sort, som får en egen benämning. Sorterna skall gå att skilja från varandra. Pollen (frömjöl) används av växter för att föröka sig. För att förökning ska kunna ske måste pollenkornen, som är fröväxternas manliga fortplantnings- eller förökningskroppar, ta sig från en växt till en annan, så kallad korspollinering. Pistill är det kvinnliga könsorganet (honorganet) i en blomma. Varje blomma har en enskilld pistill som sitter i mitten på blomman. Pistillens bas är förtjockad och innehåller fruktämnet och fröanlagen, fröämnena. Vid befruktning bildar fruktämnet frukten som innehåller ett eller många frön. Pistillens spets är klibbig och ofta tillplattad eller grenad för att lättare ta emot pollen och brukar kallas märke. Märket sitter på en smalt skaft, som kallas stift. Ståndare är det manliga könsorganet (hanorganet) i en blomma. En ståndares viktigaste del är knappen (ståndarknappen) som innesluter det befruktande pollenet.
För att befrukta en pelargon behöver man ta pollen från en planta och föra över det till pistillen på en annan planta. För att lyckas med detta kan det vara bra att känna till följande: En blomma kan inte befrukta sig själv efterom pollenet bildas före pistillen. När pistillen är mogen, har pollenet mist sin produktiva förmåga. Så det är alltså ingen mening med att ta pollen från en blomma som har utvecklat pistillen. Pollenet är vanligtvis användbart i ca.12 timmar efter att blomman har öppnat sig, därefter kan det fortsätta att användas i ca.24 timmar. En pistill blir mottaglig inom ca.24 timmar efter det att de 5 stigma fingrarna har vecklat ut sig i toppen. Då är de också lite kladdiga så att pollenet lätt ska kunna fastna. Om man använder ett förstoringsglas är det lättare att se om pollenet har fastnat. Om befruktningen är genomförd bildas en storknäbb (frökapsel) inom 5 dygn. Efter detta kommer fröet att vara redo för att skördas inom ca. 5 veckor. Att ta pollen från en väldigt dubbel blomma kan ibland vara svårt. För att göra det lättare kan man plantera den i en väldigt liten och trång kruka och inte ge den någon näring alls, då får den inte lika många kronblad och blir med andra ord lättare att ta pollen ifrån. Vissa sorter är inte kompatibla med varandra, anledningen till det är att de inte har samma kromosom uppsättning. Ett sätt att särskilja dessa sorter som kallas: diploida och tetraploida är att: tetraploida ofta har håriga blad, medans diploida ofta är lite mer lena och glansiga. En tetraploid pelargon upptäcketes första gången på 1800-talet i Frankrike av Bruant, mannen bakom bl a Fiat sorterna. Han var också den första som separerade de olika sorterna (tetraploida och diploida) inom zonalgruppen.
En ny artikel om kommer framöver för dig som vill veta mer om tetraploida och diploida.