Jag har alltid tyckt om att resa, uppleva nya platser och vara med om nya upplevelser. Ett av mina favorit resemål genom åren har varit England, och sedan jag började samla pelargoner för ca.10 år sedan, har min längtan dit inte direkt avtagit.
Förra sommaren var det dags igen, för 7:e gången skulle jag åka till England. Planen var att samtidigt som vi fick lite semester så skulle vi också åka runt och handla lite pelargoner. De ställena vi hade bestämt att åka till var Sulman`s, Fibrex, Swanland och Fir Trees. Alla dessa är mycket välkända i pelargonsamanhang, och har ofta många roliga och ovanliga sorter. Men min känsla var att jag skulle vilja besöka något ”nytt” ställe, som varjefall inte jag hade hört så mycket om, och kanske hitta några riktigt ovanliga sorter på samma gång.
Jag avsatte en hel del tid vid datorn och lekte deckare. Jag försökte söka information om förädlare och Nursery’s som jag visste funnits tidigare.
[mantra-multi][mantra-column width=”1/4″] [/mantra-column] [mantra-column width=”1/2″][/mantra-column] [mantra-column width=”1/4″] [/mantra-column] [/mantra-multi]
Ett som jag återkom till flera gånger var Cypress Nursery, ägaren till det var en man vid namn Bruce Screen. Det namnet lät ju ganska bekant, jag hade ju sedan ett par år tillbaka en pelargon vid namn: Susanne Screen. Kunde det vara samma ”Screen”?
Jag fortsatte deckarjakten vid datorn och kom till slut fram till att förädlaren Monica Bennett’s man hade hetat Tom Screen. Dessutom fann jag uppgifter om att Monica Bennetts Nursey hette just: Cypress Nursery.
Nu hade jag bestämt mig, vi skulle försöka hitta fram till Cypress Nursery, och jag hoppades innerligt att där skulle finnas kvar åtmindstånde några av Monica’s sorter.
Vi planerade in att åka till Fibrex och Cypress samma dag, eftersom båda två ligger hyfsat nära Birmingham. Först bar det av till Fibrex, där hittade jag som vanligt en massa roliga sorter. Eftersom Fibrex har Englands National samling, så finns där alltid många olika sorters sticklingar, som inte finns till salu på deras hemsida. Och när man är på Fibrex måste man ju passa på och vandra runt och se deras samling. Jag som älskar att fotografera knäppte en hel del bilder där. Men som alla vet, tiden går rasande fort när man har roligt. Det var hög tid för oss att resa vidare om vi skulle hinna med Cypress också.
En sak som man får lite som extra bonus när man åker runt i England och handlar pelargoner, är ju allt man får se. Den engelska landsbygden är otroligt charmerande tycker jag, så det finns alltid en massa att se när man åker runt. Men något som jag kan rekomendera att man har med sig är en GPS, det spar man otroligt mycket tid på. Man slippa lägga en massa onödig tid på att leta sig runt och köra fel.
Det tog ca.1 ½ timme att åka från Fibrex till Blackheath som ligger väster om Birmingham. Vi hade verkligen tur som hade gpsen med oss, annars vete 17 om vi hade hittat fram.
Men tillslut var vi ändå framme. Vi klev ur bilen ochgick ner mot växthusen, det var ganska många växthus, som låg i en väldigt kuperad terräng, med en otroligt vacker utsikt över Blackheath. Första växthuset som vi gick in i fanns det en hel del pelargoner och andra typiska sommarväxter såsom surfinia, fuchsia, verbena m.m. Men lite besviket konstaterade vi att alla pelargonerna var olika PAC sorter, inga Monica Bennett sorter.
Vi vandrade vidare runt i trädgården, som var alldeles underbar, verkligen väl värd ett besök oavsett om man är pelargon nörd eller inte! Lagom när vi började ge upp hoppet om att hitta några sorter bevarade från Monica Bennetts samling så vi ett växthus som var proppfullt med pelargoner. –Åh, hoppas hoppas, sa jag för mig själv. När vi kom fram till öppning satt övanför dörren en skylt där det stod: No admittans to this greenhouse, stock plants only. Thank you Monica Bennett. –Jiiippiiii, vi hade hittat ett helt växthus fullt med sorter från Monica Bennett!
Mina glädjerop hördes nog runt hela nurseryt, för helt plötsligt kom ett man och frågade om vi behövde hjälp? Jag förklarade då att vi kom från Sverige och hade rest dit för att se Monica’s sorter. Han presenterade sig då som Bruce Screen, Monica’s son. Han ropade på sin fru Anne och berättade för henne att vi kommit från Sverige för att se hans mammas pelargoner. Det syntes tydligt på Bruce att hade blev både stolt och rörd över att vi ville se hans mammas sorter.
De visade in oss i växthuset och vi frågade en massa om de olika sorterna och både Anne och Bruce berättade villigt om hur de olika sorterna hade fått sina namn. Som tur var hade Janne videokamran på, annars hade jag aldrig kommit ihåg allt de berättade. Ann höll upp och visade Black Country Bugle och Debbie brevid varandra, och då var det inga som helst problem att se skillnaden dem emellan. Den ”riktiga” BCB var fantastiskt vacker, och jag förstod att den pelargon som snurrat runt i Sverige som BCB var i själva verket Debbie. Vi fick då veta att BCB var en sport av Debbie, och det vet vi ju att sporter kan ibland revertera och gå tillbaka till sin ursprungssort, där hade vi säkerligen svaret på varför fel sort snurrat runt hemma.
Vi frågade om det fanns möjlighet att köpa några sorter från Monica’s samling, men det sa att de inte hade haft tid att dra upp några sticklingar från dem den här våren. Men vi fick gärna med oss några orotade sorter. Jösses vad glad jag blev! Självklart ville vi ju ha med oss BCB, äntligen den rätta sorten! Vi fick också med oss, Anne Screen, Bruce, Bath Beauty och Rachel Heyhoe (min favorit).
Medans Anne var tvungen att sköta ruljansen på nurseryt så visade Bruce runt oss i trädgården. De hade byggt en uteplats och en dam intill den till Monica hennes sista år, så hon skulle kunna sitta där och njuta av trädgården. Bruce tog också med oss in i Monica hus, som fortfarande stod kvar som det gjorde när hon levde. Det var verkligen en upplevelse att få komma så nära och se hur hon hade haft det. Jag som är lite fotogalen, fotade på som bara den. Bruce berättade också för oss om hans egen samlar passion: bilar. I garaget hade han bl a en Corvette. Bilarna hade inte Janne något emot att se och prata om, de låg lite närmare hans gebit. Bruce hade också kvar en av de absolut första elbilarna.
Efter alla turer och samtal, tackade vi så mycket för oss och lovade att komma tillbaka igen! Och gissa vad, jag längtar tillbaka……
Jag håller för nuvarande på och skrier en förädlarartikel om Monica Bennett, den kommer så småning om! Om ni tittar runt i bildgalleriet, så finns där en hel del sorter från Monica Bennett.