Doftpelargoner

Doft pelargoner


Chocolate Peppermint , ”Lilarosa blommor med lila markeringar, ludna blad, mörkbrun bladmitt Doft av pepparmynta”

Vilken annan växtfamilj förutom pelargonier kan skryta med att de kan imitera: frukt, blommor, kryddor och örter m.m? Troligtvis ingen! Förfäderna till dagens doft pelargoner kom från Sydafrika till Europa ungefär 1632. De var så otroligt populära att vid 1870-talet, fanns det över 150 olika sorter i växt katalogerna. Den Viktorianska eran var deras storhetstid, fönstrena var fulla med växande plantor, och varje gång man passerade kunde man känna deras dofter. En del av doftpelargonerna är rena arter (som t ex P.graveolens, med den klassiska ros doften) men många av dem är hybrider och mutationer. Alla de som bär varigerade blad är mutationer, också kända som sporter. De är kända för att gå tillbaka till vanliga gröna blad. Om en av dina varigerade plantor får en enfärgad gren, är det bara att ta bort den. Det är inte en ny planta, utan identisk med orginalet som den varigerade varianten kom från. Exempelvis: om varigerad Attar of Rose bär en enfärgad grön gren är det helt enkelt en Attar of Rose, inte en ny spännande sort som måste namnges. Doftpelargoner är underbara plantor som passar både innomhus och utomhus. Hur de växer är väldigt varierande, en del är väldigt höga och upprätt växande, andra är som runda buskar och en del passar bäst i amplar. Bladformen varierar från små med lite krusiga kanter (P.crispum ”Minor”) mer små och platta (P.grossularoides/Coconut), till breda (Attat of Rose)eller väldigt flikiga (Skelleton Rose/Dr.Livingston)eller vindruveblads formade (P.hispidum). Sen är de ju så klart de olika dofterna. Åhh, dessa underbara dofter!

De doftpelargoner som folk vanligtvis känner till är de ros doftande, men det finns massor med olika rosdoftande sorter. Men de flesta av dessa kommer vanligtvis från två arter: P.graveolens och P.capitatum. Graveolens är den mer vanliga, eftersom doften från Capitatum kan vara väldigt varierande.

En annan framstående grupp är den citrus doftande. Än en gång är det i huvudsak två arter som bidragit till dessa: P.crispum och P.citronellum. Från början kallades P.citronellum för Mabel Grey (det namnet används fortfarande av många), man kom senare på att det var en ren art och då döptes den om till just P.citronellum.

Mint doftande pelargoner är riktigt underbara att odla. Många av dem har mjuka sammetsliknande blad, som lockar till att röra vid. I huvudsak är det P.tomentosum som bidragit till dessa men en del kommer även från P.graveolens. T ex Joy Lucille tror man är en korsning mellan dessa två arter. Frukt, nöt och krydd doftande är ytterligare en grupp. Några av de vanligaste arterna man har använt för att korsa fram dessa är: först och främst P.odoratissimum som doftar äpple. En annan vanlig art är P.grossularoides, kokosnöt doft. Sen har vi de doft pelargoner som i engelska språket kallas: pungent. Pungent betyder – starkt doftande. I den gruppen placerar man alla de som är lite svårdefinierbara. De flesta av dessa har alltså inte en specifik doft, som t ex P.tomentosum som man på en gång kan säga att den doftar mint. Doftpelargonerna från de tidigare beskrivna grupperna har mestadels angenäma dofter, men det kan man inte direkt säga om denna grupp. Många av sorterna i denna grupp kommer från arter som: P.quercifolium, P.denticulatum och P.hispidum.

Doft pelargoner är mer än bara vackra blommor som doftar gott. Deras blad kan man torka och göra väldoftande potpurrier av som man kan njuta av hela året runt, eller kanske ge bort i present. Man kan också använda dem för att smaksätta tesorter med, t ex om man tar ingefärsdoftande blad och blandar i ett citron te så får man lite sting i det. Sen kan man ju också självklart göra pelargonkaka. Men man kan även göra olika maträtter men pelargoner i. (se recept)

En annan rolig sak man kan göra med dotfpelargoner (andra sorters pelargoner också) är att stamma upp dem. Då blir de till vackra små träd. Ett tips när man ska stamma upp, är att ta en toalett pappers rulle och trä över sticklingen. På så sätt växer den helt rakt uppåt, och dessutom går det fortare eftersom den strävar efter ljuset. När den nåt upp till kanten, trä på en huhållspappersrulle istället. När sedan sticklingen kommit upp till kanten igen tar man av rullen och sticker ner en blompinne nära stammen. Blompinnen bör ha den längden du vill ha på på pelargon stammen. Knyt försiktigt fast den i stammen. Ända tills stammen uppnår önskad höjd måste man plocka av alla skott som kommer på stammen, förutom toppskottet så klart.

Doft pelargoner behöver planteras om varje, eller åtminstånde vart annat år.Välj en jord som innehåller små lecakulor, komposterad bark och torv  eller liknande. Det ska kunna hålla fukten, samtidigt som det måste vara väldränerat. Pelargoner avskyr att stå blöta om fötterna! Vattna plantorna ordentligt när det övre lagret av jorden börjar torka ut och häll alltid bort vatten som står kvar på faten under krukorna. Vattnar man för mycket får man lätt sjuka plantor som växer dåligt, men om man däremot vattnar för lite får man väldigt korta och trögväxta plantor med gula eller hängande blad. Se över dina plantor dagligen tills du har kommit fram till hur ofta och hur mycket var och en av pelargonerna vill ha vatten. Sen måste man också tänka på att behovet av vatten ändras under säsongen. Göd pelargonerna med flytande blåkorn, provado eller om du kan få tag i plantskolornas egna gödningsmedel.Till doftpelargoner rekomenderas hälften av vad tillverkarna rekomenderar för pelargoner under tillväxtsäsongen därefter minskar man ner. Utomhus bör man ha doftpelargonerna en ljus plats, men undvik stekande sol. När sedan frosten kommer måste man ju tyvärr ta in dem, försök ställ dem så ljust som möjligt, helst bör de få minst 4-5 timmar solljus per dag. Har man inte den möjligheten går det alldeles utmärkt med tilläggs belysning i form av vanliga lysrör. Om man odlar pelargoner direkt i rabatten, är det enklare att ta sticklingar av dem istället för att gräva upp hela plantor. Framodlade sorter behöver man ta sticklingar av för att vara säker på att få samma sort, rena arter däremot går bra att ta frön ifrån. Sedan får man toppa dem när det behövs för att få fina plantor. Bästa tiden för att toppa doftpelargoner är på hösten eller vintern. Tycker du att det är svårt att få dem att blomma? Ut men dem så fort som möjligt på våren och låt dem sedan stå ute hela sommaren, då kommer du att få njuta av under bara blommor! Njut av denna underbara värld där vi är lyckliga nog att ha doftpelargoner! Lycka Till