Engelska, regaler och Martha Washington`s är alla samma sorts pelargoner. De är och har varit väl kända i mer än 200 år.
Ädel/dekorativa pelargoner växer mer upprätt och på höjden än vad ”vanliga” regaler gör, de blir i regel högre också. De har också en längre blomperiod samt att blommorna ofta är lite enklare. Till en början odlades de mest i de vackra växthusen och orangerierna hos adeln i England. Särskilt i de kungliga växthusen i Sandringham. Så där av namnet ”regal” pelargoner. Vi i Sverige använder oss mest av namnet engelska pelargoner då de har sitt ursprung där.
När denna växt kom till Nordamerika, 1786, kom den där att kallas för ”Martha Washington geraniums”. Man tyckte nämligen att landets egna första dam, Martha Washington, var minst lika regal som Englands drottning. Så det namnet används fortfarande i Nordamerika.
Den art som väl bör tillägnas största delen till regalernas uppkomst är P.cucullatum. Det är lätt att se likheten på bladen mellan denna art och regalerna. P.fulgidum är troligtvis den som bidragit med sin intensiva röda färg som en del regaler har.
I naturligt tillstånd växer den engelska pelargonen som en upprätt buske. Den kan bli upp till 60 cm hög, men håller sig vanligtvis mellan 30-40 cm. Den blommar med enkla eller fyllda blommor. För i tiden blommande de endast på försommaren, men under 1900-talet har man förädlat fram många nya sorter som blommar betydligt längre tid. Många av de nyare sorterna har också blivit mycket vädertåligare. Processen att rota regal pelargoner är faktiskt enklare än zonaler, det tar bara lite längre tid. De är nästan resistenta mot stamröta, och inte alls lika mottagliga mot diverse sjukdomar som zonaler är. Men om det tar två veckor att rota en zonal så tar det en månad att rota en regal. De brukar dock gå snabbare att rota regalerna om man använder sig av någon form av under värme. Bästa tiden att ta sticklingar på engelska pelargoner är på tidig höst, men det är absolut inget måste att klippa ner dem om man inte vill ta sticklingar.
För bästa utveckling och blomning bör den placeras ljust, den trivs bra i full sol, bara det inte är placerad mot t ex en stekande söder vägg, då kommer den få bruna kanter på bladen. Under tillväxt perioden trivs den bäst i rumstemperatur. Om man vill övervintra växten är det ultimata en temperatur på 8-10 + grader.
Den engelska pelargonen behöver mycket vatten i förhållande till vanliga zonaler, men den måste få torka upp emellan vattningarna. Uttorkning gör att knopparna torkar in och faller av och bladens kanter blir torra och bruna. Vintertid vattnas den sparsamt men utan att den torkar ut.
Om man vill att den ska blomma igen krävs det att den får stå svalt på ett ljust ställe under en tid. Jag brukar sätta ut mina på altanen i början på April och sedan ha koll på natt temperaturen så den inte går under noll, då får de flytta in några timmar under natten, för att sedan flyttas tillbaka ut på morgonen.
Till de engelska pelargonerna räknas också en grupp som brukar kallas för dekorativa. De växer mer på höjden och blir i regel högre än de vanliga regalerna. De har också en längre blomning period. Blommorna är oftast lite enklare. Exempel på dessa är t ex Lord Bute, Beromûnster och Joy.
Så länge det har funnits regaler har det också funnits många förädlare, det flesta i Europa finns och har i huvudsak funnits i England och Tyskland. I USA har de flesta förädlarna funnits i Kalifornien.
Några mycket framgångsrika förädlare genom tiderna som jag tycker bör nämnas är: Fred Bode, mannen bakom bl a en del Irèner. Ernest Rober, mest känd för att ha förädlat fram serien: Snövit och de sju dvärgarna. Han tog fram över 100 sorters regaler, tyvärr finns inte många av dem kvar längre. William Schmidt från San Francisco var också en mycket betydelsefull förädlare. Hans troligtvis mest kända sort är nog: Grand Slam.