P.peltatum är i sitt vilda tillstånd väldigt varierande. Den växer vilt på många ställen runt om i Sydafrika. Oftast finner man den klängande över buskar och upp i små träd och blommorna blir väldigt tydliga. Blommorna är stora enkla med 5 kronblad, färgen är oftast ljus lavendel men kan även vara ljus rosa till vit, de övre kronbladen har tydliga mörka markeringar. Den har oftast väldigt lång blomperiod. Bladen är tjocka, sköldformade och känns lite köttiga.
Zonen varierar från ingen alls till bred mörk. P.peltatum kom till Europa, närmare bestämt Holland (av Willem Adriaan van der Stel) och började odlas på 1700-talet. När man började odla dem i krukor så valde man de mest kompakta varianterna. Man vet inte riktigt vilka sorter som användes för att korsa fram dagens hängpelargoner utan man kan bara gissa. De mest troliga är att man använde sig av: P.inquinans, P.zonale, P.acetosum, P.lateripes och andra sorter inom gruppen Ciconium som t ex P.acraeum och P.tongaense. Den äldsta peltatum-hybriden som jag har lyckats hitta beskriven är L`Elegante, den kan dateras till 1868, då den är med i Cannells katalog.
Den är en mutant från en namnlös sort som verkar vara en variant av P.pelatatum. Det går inte att helt klassificera den som en ren vildart då det inte finns några noteringar om att den har hittats i vilt tillstånd. Det händer även att L`Elegante sportar till en variant med nästan vita grenar och fjärilsmarkering på bladen. Oftast så blommar den enkla hängpelargonen med fler blommor än en som är dubbel, men de blommorna håller tyvärr oftast inte lika länge som de dubbla. Balcon-varianten används väldigt flitigt i allmänna planteringar då den mer eller mindre sköter sig själv, bara man vattnar och göder den. De sportar ofta till andra färger i gruppen och ofta så får bladen en fjärilsmarkering på bladen.
Cascade serien kom först från Fischer Pelargonium i Tyskland, de är mycket nära besläktade med Balcon gruppen. Andra Balcon sorter är t ex de med prefixet Decora som det också finns flera sorter av. Några andra enkla odlingsvärda sorter är: Jean D`Arc, L`Elegante, Magaluf, Sourcuf, April Hamilton. Den som man tror är den första dubbla hängpelargonen förädlades runt år 1875 av Oscar Liebmann från Dresden, den heter Konig Albert, mest känd som King Albert. Den var med i William Bull Nursery’s katalog 1875. Idag finns det massor med olika sorters hängpelargoner, enkla, dubbla, halvdubbla och t o m rosenknoppar.
Den mest kända är nog Sybil Holmes förädlad i USA av Ernest Rober. Jag har tidigare nämnt L`Elegante, men det finns många fler sorters brokbladiga hängpelargoner, de är då brokbladiga på olika sätt. Det finns: vita kant på bladen, mosaikblad, marmorerade och fjärilsmarkerade. De första med mosaikblad var The Crocodile med enkla starkt rosa blommor och White Mesh, som verkar vara en sport av den mjukt rosa blommande Madame Crousse. Båda sorterna kom till Europa i mitten på 1960-talet från Australien. Man kom senare på att de kunde användas till att ympa in mosaikmönstret på andra sorter, mest använd till detta är The Crocodile. Några exempel är: Rollers Pioneer (The Crocodile och Harvard), Rollers Pathfinder (The Crocodile och Lachskonigen) Croketta (The Crocodile och Rouletta).
En annan speciell variant av hängpelargoner är de två färgade, och då menar jag inte att de har en markering på de övre kronbladen utan sorter som t ex den mest kända Rouletta, de kallas för bi- colorer. De är också sorter som tagits fram genom ympning. Det började med att man i slutet på 1960-talet i Mexiko fann ett exemplar av Mexican Beauty som hade vita breda ränder på de mörkt röda kronbladen.
Den togs till USA och strax efter det till Europa. Dock har Rouletta i Europa även sålts under namnen Mexicana och Mexicanerin. Färgerna på Rouletta kan variera mycket beroende på odlingsförhållandena. Rouletta har använts till att ta fram t ex Harlequin serien (av Dennis Magson). Till Harlequin Mahogany användes Yale, till H Picotee Galilee och till H Alpine Glow Rigi. I Australien provade man också att använda Rouletta, där tog Geoff Morf fram Zebra-serien. Den enda av dem som vad jag vet finns i Sverige är Zebra Lee, den är underbart vacker och den har ympats fram från Rouletta och Gailee. De man inte har gjort så mycket med är egentligen korsningar av peltatum hybrider och zonaler. Det finns ett antal men inte så många, men jag hoppas det kommer fler för de är verkligen odlingsvärda och fantastiskt blomvilliga.
Min egen favorit är Alliance som är förädlad 1905 av Victor Lemoine, Frankrike. I Sverige kallas den för Millfield Gem vilket den felaktigt blivit omdöpt till i England.